Behörighet och befogenhet

Behörighet
En fullmaktsgivare (fullmäktige) blir bunden av ombudets handlande gentemot tredje man  så länge ombudet har handlat inom ramen för fullmakten. De rättshandlingar som ombudet kan göra med bindande verkan för fullmaktsgivarens räkning kallas för ombudets behörighet. En fullmaktsgivare bör tala om inom vilka gränser som fullmakten gäller, dvs vilken behörighet fullmaktstagaren har fått.

Behörigheten för fullmaktstagaren följer av själva fullmakten, d.v.s. det som står i fullmakten sätter dem yttre rammarna för fullmakten. Behörigheten är det externa förhållandet mellan fullmaktsgivaren och tredje man.

Om ett avtal träffas inom ramen för behörigheten, är fullmaktsgivaren, under förutsättning av god tro hos tredje man, bunden av avtalet även om fullmaktstagaren (fullmäktigen, ombudet) överträtt sin befogenhet.

Befogenhet
Befogenhet är vad fullmaktstagaren verkligen får göra enligt de instruktioner som lämnats av huvudmannen. Befogenheten framgår normalt inte av fullmakten, utan det är den begränsning av fullmaktens giltighet som överenskommits mellan fullmaktsgivare och fullmaktstagaren.

En reaktion på ”Behörighet och befogenhet”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.